Konstväxlingar på Skanstull

Nytt program med start oktober 2023

På Skanstulls tunnelbanestation har videokonsten skapat rörelse sedan 2004. Årets videokonstprogram är inget undantag, där betraktaren under fyra utställningar kommer förflyttas både i tid och rum - från 1970-tal till nutid och mellan Berlin, Malmö, Bulgarien och Stockholm. Både internationellt och lokalt baserade konstnärer ingår i programmet.  

Filmerna handlar om identitet på olika sätt. Hur en identitet hör till en plats, ett hem, en kropp och vad som händer med identiteten när dessa saker byter skepnad och förändras. Vi förflyttas både i tid och rum - från 1970-tal till nutid och mellan Berlin, Malmö, Bulgarien och Stockholm. Videokonstprogrammet är framtaget av Alida Ivanov/ArtPlatform AB på uppdrag av kulturförvaltningen.

Nu har du även chansen att i lugn och ro se fyra videokonstverk som ingår i Konstväxlingar på Skanstulls tunnelbanestation. Filmerna visas under en vecka på museet, och under tre månader i tunnelbanan.  

“Nadir”, 2022, av Amin Zouiten  

visas 3-10 oktober 2023 på Spårvägsmuseet. Presentation 5 oktober kl 18.
visas 1 oktober –31 december 2023 på Skanstulls t-banestation

Amin Zouiten, en malmöbaserad konstnär som i filmen ”Nadir” skildrat ett mikrokosmos av stadens historia genom en svepning över Norra Grängesbergsgatan i centrala Malmö, en raksträcka som förenar stadens industriella historia med dess nutid. Vi får små glimtar av gatan och det som sker inne i de gamla industribyggnaderna som nu inhyser biltvättar, mattaffärer och bagerier med högar av baklava. Konstnären lärde känna gatan under sina första år i Malmö och upplevde en hemkänsla med gatans butiker och dess omväxlande lugna och hektiska atmosfär. Samtidigt dök andra berättelser om gatan upp i nyheterna som stod i kontrast till det Zouiten hade lärt känna. “Nadir” har ställts ut på flera platser, både inom konst- och filmsammanhang.   

“Sirena Spidera: Her Eternal Return”, 2023, av Gery Georgieva 

visas 2-9 januari 2024 på Spårvägsmuseet
visas 1 januari 2024 –31 mars 2024 på Skanstulls t-banestation

Den brittisk-georgiska konstnären Gery Georgieva har också skildrat identiteten hos en plats och hur den skiftar över tid. I den nyproducerade filmen ”Sirena Spidera: Her Eternal Return” som får sin världspremiär på Skanstull i januari 2024, framträder Gery på två scener i sin hemstad Varna, Bulgarien. Den kitschiga "sjöjungfrun"-scenen på Rusalka Bar i Golden Sands Resort och den övergivna tidigare ikoniska nattklubben "Spider" i Varna Sea Garden. Georgieva bär en egenkonstruerad dräkt som påminner om tidigt 1900-tals glamour men är gjord av en luftmadrass och olika husgeråd. På de två scenerna rör sig Georgieva i en serie poser och gester som hon improviserat fram baserat på kvinnliga arketyper, och som balanserar på gränsen mellan kontroll och frihet, makt och sårbarhet. 

“Lär dig svenska med Susan Wongtag”, 2023 Ming Wong 

visas 2-9 april 2024 på Spårvägsmuseet
visas 1 april 2024 –30 juni 2024 på Skanstulls t-banestation

Ming Wong delar sin tid mellan Berlin och Stockholm sedan 2019 då han arbetar som professor i konst på Kungl. Konsthögskolan.  Liksom Georgieva kommer Wong visa en helt nyproducerad film - “Lär dig svenska med Susan Wongtag” där han skapar en persona inspirerad av Susan Sontag och förvandlar henne till ”Susan Wontag”. Den amerikanska författaren kulturteoretikern och filmskaparen, bodde en period i Stockholm för att göra sin första film 1969, och skrev  sedan "A letter from Sweden", en essä om hennes upplevelser av landet. På flera skärmar upprepar Susan Wongtag utvalda delar av brevet, denna gång på svenska, som ett sätt för oss att lära oss om landet, språket och hur andra uppfattar oss. 

“Make-Up” från 1973 av Harun Farocki 

visas 2-9 juli 2024 på Spårvägsmuseet
visas 1 juli –30 september 2024 på Skanstulls t-banestation 

Videokonstprogrammet avslutas med ”Make-Up” från 1973 av den ikoniske filmaren Harun Farocki (1944-2014) som vi har glädjen att för första gången visa i Skanstulls tunnelbana. Make Up är en av Farockis mer ovanliga videoverk där vi får följa transformationen av en ung kvinnlig modell som förbereder sig för en fotografering. Först hemma i sin lägenhet och sedan i stolen hos en makeupartist som täcker ansiktet på den unga kvinnan med krämer, puder och rouge. Kvinnans identitet suddas ut för att bli till en projektionsyta, en vit duk. 

Länk till Spårvägsmuseets webbplats, öppnar i nytt fönster

Se all konst i kollektivtrafiken på konst.sl.se, öppnas i nytt fönster

videokonstprogram 2022-2023

Stad-människa-natur

Visningsperioden oktober 2022 till våren 2023 visas film och rörlig bild på Skanstull av konstnärer som samtidigt ställer ut teckning, kollage och fotografi på andra stationer inom Konstväxlingar. Vi får på så sätt en fördjupad bild av tre unika konstnärskap med skilda uttryck. 

I det årslånga videokonstprogrammet ”Stad-människa-natur” utforskas staden som offentligt rum:hur arkitekturen, människorna och naturen samspelar. Det är fyra verk som med rytm och rörelse visar tolkningar av hur vi formas av samhället vi lever i och hur vi samexisterar. Det handlar om berättelser om platser och människor men också om drömvärldar. ”Stad-människa-natur” har tagits fram av konstcurator Paola Zamora på uppdrag av kulturförvaltningen Region Stockholm.

Jasmin Dayrani
1 april - 30 juni 2023
Ljusskygg

Valeria Montti Colque 

På Skanstull visar Valeria Montti Colque en film med ett performance som ligger till grund för hennes verk som nu visas på Zinkensdamms tunnelbanestation. Himlajorden på picknick är ett filmiskt kollage där det dyker upp en mängd magiska karaktärer som utför olika ceremonier ute i naturen och i konstnärens installationer. 

Valeria Montti Colque (f. 1978) är utbildad på Kungl. Konsthögskolan. Med ett högst personligt formspråk och teman som rör känslor av tillhörighet och rotlöshet, arbetar hon i en mängd tekniker – performance, kollage, fotografi och teckning. Under 2022 medverkade Colque bland annat i utställningen Svenska förvärv på Moderna Museet och ställde även ut på BAS, Barkaby Konsthall tillsammans med Rosanna Mercado-Rojas.

ur filmen "Himlajorden på picknick" av Valeria Montti Colque. Fotograf Celina Escher 

10 oktober 2022 – 31 december 2022
Där vi möts, del 1
(2022, längd 1 minut)
Vidar Francke (född 1991) Bor och arbetar i Stockholm.

På håll får vi följa människor som rör sig på olika platser i staden; en tågstation, en bensinmack, en gatukorsning och ett torg. De olika miljöerna
myllrar av liv. Människornas rörelser påminner om myrors febrila arbete i en stack. Se även Vidares utställning på Slussens tunnelbanestation.

Fotograf Hans Ekestang.

Fikret Atay
The Flood
Skanstull | 1 juli - 30 september 2022

Videoverket The Flood (2018) börjar med en närbild på ansikten. En grupp människor tittar långt bort mot horisonten. Vi får syn på orangea flytvästar och bilden som framträder är bekant och väcker tankar om flykt över vatten. Från ett fågelperspektiv blir sedan båten synlig.

Fikret säger om sitt videoverk: ”Globalisering verkar luckra upp gränser mellan länder medan den skapar nya begränsningar. Havet har alltid varit den vanligaste flyktvägen. För människor på flykt från krigsdrabbade områden är Medelhavet inget paradis utan ofta den allra farligaste av platser där de riskerar sina liv i jakten på säkerhet, vilket jag vill tala om i min film.”

Filmen producerades på Gotland 2018 där Fikret Atay samarbetade med en grupp nyanlända gotlänningar. Filmen avslutas med ytterligare en panorering. Det visar sig att båten står på land. Passagerarna blickar hela tiden mot horisonten, de letar efter en säker plats.

Fikret Atay (Född 1976 i Batman, Turkiet. Bor och arbetar i Örebro) har kurdisk bakgrund och belyser i sin konst de spänningar som uppstår i motsättningen mellan de som har och de som saknar makt.

Atays konst har visats på internationella museer och konstcenter, bland annat Örebro konsthall, Örebro; Gislaveds konsthall, Centre Pompidou, Paris; MAXXI, Rom; Museum of Contemporary Art, Chicago; New Museum, New York; MoMA PS1, New York samt Istanbulbiennalen.

Hans videoverk ingår i samlingar hos bland annat Musée d’art Moderne de la Ville de Paris, Paris; MACBA, Barcelona; Tate Modern, London; Istanbul Modern Museum, Istanbul och Israel Museum, Jerusalem.

Videoverket Mother’s Milk (2019) skildrar en mor-dotter relation, där vardagliga betraktelser vävs ihop med gester som är både ömsinta och våldsamma. Det skapar en gripande och eftertänksam undersökning av idéer kring omsorg. Filmen tar avstamp i den omhändertagande kroppen, en mamma, som är i ständig rörelse genom olika typer av repetitivt arbete i en hemmamiljö. Hushållsarbete, barnomsorgsarbete - en sekvens av handlingar och gester som aldrig verkar ta slut. Titeln Mother’s Milk (modersmjölk) refererar till det som ofrivilligt förs vidare och ärvs mellan en generation och nästa. 

Sophie Vuković är filmskapare och konstnär med bas i Stockholm. Hennes praktik rör sig mellan det dokumentära och det fiktiva och hon har tidigare undersökt konstruktionen av identitet och migration. Vuković filmer undersöker hur personliga upplevelser och relationer formas och påverkas av sociala och politiska strukturer. Hennes filmer har visats på filmfestivaler, tv och biografer, såväl som i konstsammanhang, bland annat på Barbican Centre i London och Moderna Museet i Stockholm, där hon var en av konstnärerna som medverkade i Modernautställningen 2018. Filminstallationen Mother’s Milk (2019) är hennes examensarbete från Kungl. Konsthögskolan och tilldelades Bonniers Stipendium. 

Foto stllbild Mother's Milk: Milja Rossi, porträtt Sophie Vukovic: Carla Orrego Veliz 

Ett årslångt program med videokonst som ringar in klimatfrågan och andra globala fenomen rundas av med en fjärde och sista utställning innan ett nytt tema tar vid. Konstnären Anton Vidokle och forskaren och sociologen Pelin Tan ligger bakom videoverket 2084: A Science Fiction Show, episode 3: The Noosphere som visas på fyra skärmar nära spärrarna på Skanstulls tunnelbanestation under juli-september.

Verket berör frågor om framtiden och hur människans agerande skapat den situation vi befinner oss i och det vi kommer att möta framöver. I videon talas om nya sjukdomar och naturkatastrofer. En man i vit kostym erbjuder civilisationens räddning. Lösningen kommer förpackad med ett andligt och pedagogiskt program som man uppmanas ansluta sig till.

Det är en åsna och en krukväxt i en grotta som agerar huvudpersoner och det uppstår en intressant spänning mellan det allvarliga innehållet och den tillskruvade gestaltningen. En berättarröst förklarar att videon utspelar sig 2084 och att ett kraftfält påverkar hela planeten – kraften är det mänskliga förnuftet. Begreppet noosphere, “förnuftets sfär”, behandlas under videons gång. Det är en ny fas i planetens utveckling efter geosfären och biosfären där tänkandet styr. 2084 har det utvecklats till ett globalt telepatiskt system. Åsnan och plantan diskuterar sinsemellan och vrider på argumenten; inte kan väl människorna tillskrivas allt? Åsnor har också en tankevärld!

Genom att väva samman stadsscener från Sicilien med en berättelse om viruset ”Citrus Tristeza”, som drabbar citrusfrukter lyckas konstnärsduon Anca Benera och Arnold Estefán ringa in flera aktuella teman. En genomgående tråd i verket är hur levande varelser, historiska processer och sociala system hör ihop på sätt som inte är uppenbara på ytan.

I den första scenen i videoverket Citrus Tristeza (2018) skildras en torghandel där citroner säljs tillsammans med andra frukter och grönsaker. Därefter följer vi de små gula frukternas öde genom stadens gator där de används på ett överraskande sätt. Konstnärerna skriver på husfasader med dem. Budskapen kan läsas av förbipasserande en kort stund innan citronsaften avdunstar. Det känns särskilt träffande när ordet ”Truth” tynar bort på en betongvägg.

Verket skapades 2018 innan en pandemi förändrat hur vi rör oss i staden och kommunicerar med varandra. I videon kan vi läsa om ett annat virus men det är omöjligt att inte tänka på den situation vi alla lever i nu. Det redan mångbottnade verket får ännu ett lager.

Citrus Tristeza ingår i ett årslångt program med fyra videoverk, Entangled Tales, curaterat av Sara Rossling/ArtPlatform på uppdrag av kulturförvaltningen, Region Stockholm.

Anca Benera (född 1977 i Constanta, Rumänien) och Arnold Estefán (född 1978 i Kezdivasarhely, Transylvanien) bor och arbetar i Bukarest, Rumänien. De har arbetat som konstnärsduo sedan 2011, med video, installation och performance. Med en forskningsbaserad metod avslöjar de osynliga mönster som ligger bakom vissa historiska, sociala eller geopolitiska berättelser.

Roy Samaha
Sun Rave (2018)
Skanstull | 8 okt - 31 dec 2020

Roy Samaha är född 1978 i Beirut, Libanon där han även bor och arbetar. Han har ett förflutet inom nyhets- och TV-branschen. I "Sun Rave" undersöker han barndomsanekdoter, som hörts i en lägenhet fram till revolutionsåret 1989, när en stor solstorm bröt ut. Videon väver samman historiska lager från Rumänien och Libanon, naturhändelser och forntida kryptering av språk, hur solens cykler oförutsägbart utsöndrar energiflammor som stör jordens magnetfält och påverkar radiosändningar, kommunikation och människors förnuft i stor skala. 

Programmet i Hoptrasslade historier är sammansatt av curator Sara Rossling/ArtPlatform på uppdrag av Region Stockholm.