Hoppa till huvudinnehåll

Konstväxlingar på Skanstull

Diarienummer
AKTNR 3063-22847

Nytt program med start oktober 2023

På Skanstulls tunnelbanestation har videokonsten skapat rörelse sedan 2004. Årets videokonstprogram är inget undantag, där betraktaren under fyra utställningar kommer förflyttas både i tid och rum - från 1970-tal till nutid och mellan Berlin, Malmö, Bulgarien och Stockholm. Både internationellt och lokalt baserade konstnärer ingår i programmet.  

Filmerna handlar om identitet på olika sätt. Hur en identitet hör till en plats, ett hem, en kropp och vad som händer med identiteten när dessa saker byter skepnad och förändras. Vi förflyttas både i tid och rum - från 1970-tal till nutid och mellan Berlin, Malmö, Bulgarien och Stockholm. Videokonstprogrammet är framtaget av Alida Ivanov/ArtPlatform AB på uppdrag av kulturförvaltningen.

Nu har du även chansen att i lugn och ro se fyra videokonstverk som ingår i Konstväxlingar på Skanstulls tunnelbanestation. Filmerna visas under en vecka på museet, och under tre månader i tunnelbanan.  

filmruta Nadir

“Nadir”, 2022, av Amin Zouiten  

visas 3-10 oktober 2023 på Spårvägsmuseet. Presentation 5 oktober kl 18.
visas 1 oktober –31 december 2023 på Skanstulls t-banestation

Amin Zouiten, en malmöbaserad konstnär som i filmen ”Nadir” skildrat ett mikrokosmos av stadens historia genom en svepning över Norra Grängesbergsgatan i centrala Malmö, en raksträcka som förenar stadens industriella historia med dess nutid. Vi får små glimtar av gatan och det som sker inne i de gamla industribyggnaderna som nu inhyser biltvättar, mattaffärer och bagerier med högar av baklava. Konstnären lärde känna gatan under sina första år i Malmö och upplevde en hemkänsla med gatans butiker och dess omväxlande lugna och hektiska atmosfär. Samtidigt dök andra berättelser om gatan upp i nyheterna som stod i kontrast till det Zouiten hade lärt känna. “Nadir” har ställts ut på flera platser, både inom konst- och filmsammanhang.   

stillbild Gery Georgieva 1

“Sirena Spidera: Her Eternal Return”, 2023, av Gery Georgieva 

visas 2-9 januari 2024 på Spårvägsmuseet
visas 1 januari 2024 –31 mars 2024 på Skanstulls t-banestation

Den brittisk-georgiska konstnären Gery Georgieva har också skildrat identiteten hos en plats och hur den skiftar över tid. I den nyproducerade filmen ”Sirena Spidera: Her Eternal Return” som får sin världspremiär på Skanstull i januari 2024, framträder Gery på två scener i sin hemstad Varna, Bulgarien. Den kitschiga "sjöjungfrun"-scenen på Rusalka Bar i Golden Sands Resort och den övergivna tidigare ikoniska nattklubben "Spider" i Varna Sea Garden. Georgieva bär en egenkonstruerad dräkt som påminner om tidigt 1900-tals glamour men är gjord av en luftmadrass och olika husgeråd. På de två scenerna rör sig Georgieva i en serie poser och gester som hon improviserat fram baserat på kvinnliga arketyper, och som balanserar på gränsen mellan kontroll och frihet, makt och sårbarhet. 

ur filmen Susan Wong

“Lär dig svenska med Susan Wongtag”, 2023 Ming Wong 

visas 2-9 april 2024 på Spårvägsmuseet
visas 1 april 2024 –30 juni 2024 på Skanstulls t-banestation

Ming Wong delar sin tid mellan Berlin och Stockholm sedan 2019 då han arbetar som professor i konst på Kungl. Konsthögskolan.  Liksom Georgieva kommer Wong visa en helt nyproducerad film - “Lär dig svenska med Susan Wongtag” där han skapar en persona inspirerad av Susan Sontag och förvandlar henne till ”Susan Wontag”. Den amerikanska författaren kulturteoretikern och filmskaparen, bodde en period i Stockholm för att göra sin första film 1969, och skrev  sedan "A letter from Sweden", en essä om hennes upplevelser av landet. På flera skärmar upprepar Susan Wongtag utvalda delar av brevet, denna gång på svenska, som ett sätt för oss att lära oss om landet, språket och hur andra uppfattar oss. 

Harun Farocki

“Make-Up” från 1973 av Harun Farocki 

visas 2-9 juli 2024 på Spårvägsmuseet
visas 1 juli –30 september 2024 på Skanstulls t-banestation 

Videokonstprogrammet avslutas med ”Make-Up” från 1973 av den ikoniske filmaren Harun Farocki (1944-2014) som vi har glädjen att för första gången visa i Skanstulls tunnelbana. Make Up är en av Farockis mer ovanliga videoverk där vi får följa transformationen av en ung kvinnlig modell som förbereder sig för en fotografering. Först hemma i sin lägenhet och sedan i stolen hos en makeupartist som täcker ansiktet på den unga kvinnan med krämer, puder och rouge. Kvinnans identitet suddas ut för att bli till en projektionsyta, en vit duk. 

Länk till Spårvägsmuseets webbplats, öppnar i nytt fönster

Se all konst i kollektivtrafiken på konst.sl.se, öppnas i nytt fönster


videokonstprogram 2022-2023

Stad-människa-natur

Visningsperioden oktober 2022 till våren 2023 visas film och rörlig bild på Skanstull av konstnärer som samtidigt ställer ut teckning, kollage och fotografi på andra stationer inom Konstväxlingar. Vi får på så sätt en fördjupad bild av tre unika konstnärskap med skilda uttryck. 

I det årslånga videokonstprogrammet ”Stad-människa-natur” utforskas staden som offentligt rum:hur arkitekturen, människorna och naturen samspelar. Det är fyra verk som med rytm och rörelse visar tolkningar av hur vi formas av samhället vi lever i och hur vi samexisterar. Det handlar om berättelser om platser och människor men också om drömvärldar. ”Stad-människa-natur” har tagits fram av konstcurator Paola Zamora på uppdrag av kulturförvaltningen Region Stockholm.


filmruta Ljusskygg av Jasmin DaryaniJasmin Dayrani
1 april - 30 juni 2023
Ljusskygg

Utställningen ”Ljusskygg” handlar om en väntan på att få starta sitt liv, när drömmar om framtiden pausas för att ens identitet och livshistoria inte faller in i ramen för det sannolika. Genom en serie svartvita scener i olika landskap får vi följa med i tankarna hos en person som väntar på besked om asyl och vars öde alltid har legat i andras händer. När han tränar återfår han kontroll, och brottningen blir hans sätt att hantera ovissheten om sin tillvaro.
”Ljusskygg” tillsammans med Jasmin Daryanis fotoserie ”Passage” på Fridhemsplans tunnelbanestation belyser hur samhällets strukturer påverkar människors liv och drömmar.  

stillbild ur filmen Ljusskygg av Jasmin Daryani


Valeria Montti Colque 

9 januari - 31 mars 2023 
Himlajorden på picknick
Filmen är klippt och filmad av Celina Escher. 

På Skanstull visar Valeria Montti Colque en film med ett performance som ligger till grund för hennes verk som nu visas på Zinkensdamms tunnelbanestation. Himlajorden på picknick är ett filmiskt kollage där det dyker upp en mängd magiska karaktärer som utför olika ceremonier ute i naturen och i konstnärens installationer. 

Valeria Montti Colque (f. 1978) är utbildad på Kungl. Konsthögskolan. Med ett högst personligt formspråk och teman som rör känslor av tillhörighet och rotlöshet, arbetar hon i en mängd tekniker – performance, kollage, fotografi och teckning. Under 2022 medverkade Colque bland annat i utställningen Svenska förvärv på Moderna Museet och ställde även ut på BAS, Barkaby Konsthall tillsammans med Rosanna Mercado-Rojas.

Skanstull Valeria Montti Colque januari 2023

Skanstull filmruta från Himlajorden på picknick
ur filmen "Himlajorden på picknick" av Valeria Montti Colque. Fotograf Celina Escher 

CREDITS Creditos Demoner Picknick:

Created by Valeria Montti Colque
Based on the poem “Demoner stampar i takt” by Valeria Montti Colque and “Celebration Life” by Rossana Mercado-Rojas
Co-Directed by Valeria Montti Colque & Celina Escher
Cinematography & editing Celina Escher

Demoner – Performers:
Ängen/ the Field - Valeria Montti Colque
Anita la Vamperra - Rossana Mercado-Rojas
Cloud - Ida Lod

Demoner - Performers:
Flower Field - Carlos Martínez
Helgondjuret - Safiye Bahadir 
Blombuketten - David Heikkinen
Puman - Sarai Álvarez Riveros

Costume by Valeria Montti Colque
Improvisations on voice and violin Ida Lod. Interpretation of “Änglamark” by Evert Taube
Voice Safiye Bahadir. Egyptian song “You are My Life”
Electronic music and music-arrangements David Heikkinen

Color Correction Celina Escher

Soundtrack mixed
Himlajorden på Picknick by David Heikkinen

Sound collage
“Home is where the heart is” Rossana Mercado-Rojas

Chicha Font
Pedro Tolomeo Rojas Meza "Monky"

Titles designed by Valeria Montti Colque

B-roll T.M.Z.R

 

10 oktober 2022 – 31 december 2022
Där vi möts, del 1
(2022, längd 1 minut)
Vidar Francke (född 1991) Bor och arbetar i Stockholm.

På håll får vi följa människor som rör sig på olika platser i staden; en tågstation, en bensinmack, en gatukorsning och ett torg. De olika miljöerna
myllrar av liv. Människornas rörelser påminner om myrors febrila arbete i en stack. Se även Vidares utställning på Slussens tunnelbanestation.

Fotograf Hans Ekestang.

Skanstull filmruta Vidar Francke


Fyra filmer på temat Att vara med i videokonstprogrammet på Skanstull 2021/2022
I det årslånga programmet som består av fyra videoverk utforskas vad det innebär att vara med. Vara med andra, sig själv, omgivningen och i stunden. Personerna som vi möter i verken rör sig i intima rum, oavsett om dessa är privata eller offentliga. Kroppar berättar utan ord om närhet, avstånd, omsorg, nyfikenhet och längtan. Programmet Att vara med är sammansatt av curator Susanne Ewerlöf på uppdrag av Region Stockholm. Att vara med visas under ett år - oktober 2021 till september 2022.
In English
The year-long program, which consists of four video works, explores what it means to be with. Be with others, oneself, the environment and the moment. The people we meet in the works move in intimate rooms, regardless of whether they are private or public. Without dialogue, bodies informs us about closeness, distance, care, curiosity and longing.

stillbild från Fikret Atays film The Flood
Fikret Atay
The Flood
Skanstull | 1 juli - 30 september 2022

Videoverket The Flood (2018) börjar med en närbild på ansikten. En grupp människor tittar långt bort mot horisonten. Vi får syn på orangea flytvästar och bilden som framträder är bekant och väcker tankar om flykt över vatten. Från ett fågelperspektiv blir sedan båten synlig.

Fikret säger om sitt videoverk: ”Globalisering verkar luckra upp gränser mellan länder medan den skapar nya begränsningar. Havet har alltid varit den vanligaste flyktvägen. För människor på flykt från krigsdrabbade områden är Medelhavet inget paradis utan ofta den allra farligaste av platser där de riskerar sina liv i jakten på säkerhet, vilket jag vill tala om i min film.”

Filmen producerades på Gotland 2018 där Fikret Atay samarbetade med en grupp nyanlända gotlänningar. Filmen avslutas med ytterligare en panorering. Det visar sig att båten står på land. Passagerarna blickar hela tiden mot horisonten, de letar efter en säker plats.

Fikret Atay (Född 1976 i Batman, Turkiet. Bor och arbetar i Örebro) har kurdisk bakgrund och belyser i sin konst de spänningar som uppstår i motsättningen mellan de som har och de som saknar makt.

Atays konst har visats på internationella museer och konstcenter, bland annat Örebro konsthall, Örebro; Gislaveds konsthall, Centre Pompidou, Paris; MAXXI, Rom; Museum of Contemporary Art, Chicago; New Museum, New York; MoMA PS1, New York samt Istanbulbiennalen.

Hans videoverk ingår i samlingar hos bland annat Musée d’art Moderne de la Ville de Paris, Paris; MACBA, Barcelona; Tate Modern, London; Istanbul Modern Museum, Istanbul och Israel Museum, Jerusalem.


Skanstull Konstväxling Mothers Milk Sophie Vukovic

Sophie Vuković 
Mother's Milk
Skanstull | 1 april - 30 juni 2022

Videoverket Mother’s Milk (2019) skildrar en mor-dotter relation, där vardagliga betraktelser vävs ihop med gester som är både ömsinta och våldsamma. Det skapar en gripande och eftertänksam undersökning av idéer kring omsorg. Filmen tar avstamp i den omhändertagande kroppen, en mamma, som är i ständig rörelse genom olika typer av repetitivt arbete i en hemmamiljö. Hushållsarbete, barnomsorgsarbete - en sekvens av handlingar och gester som aldrig verkar ta slut. Titeln Mother’s Milk (modersmjölk) refererar till det som ofrivilligt förs vidare och ärvs mellan en generation och nästa. 

Sophie Vuković är filmskapare och konstnär med bas i Stockholm. Hennes praktik rör sig mellan det dokumentära och det fiktiva och hon har tidigare undersökt konstruktionen av identitet och migration. Vuković filmer undersöker hur personliga upplevelser och relationer formas och påverkas av sociala och politiska strukturer. Hennes filmer har visats på filmfestivaler, tv och biografer, såväl som i konstsammanhang, bland annat på Barbican Centre i London och Moderna Museet i Stockholm, där hon var en av konstnärerna som medverkade i Modernautställningen 2018. Filminstallationen Mother’s Milk (2019) är hennes examensarbete från Kungl. Konsthögskolan och tilldelades Bonniers Stipendium. 

Foto stllbild Mother's Milk: Milja Rossi, porträtt Sophie Vukovic: Carla Orrego Veliz 


 

Skanstull Anna Kinbom
Anna Kinbom 
Kick-off Reality (2021)
Skanstull | 1 januari - 31 mars 2022

På en öde strand möter konstnären Anna Kinbom ensamheten, naturens krafter och sitt yngre jag. Hon utmanar sig själv att utföra Kung-fu utifrån en instruktionsbok och testar kroppens möjligheter och begränsningar. Kroppen kan känna in, tänjas och ha ett minne. Den bär på livets bakslag, framgångar, lekar och lärdomar.

Anna Kinbom arbetar med textbaserad performance, mikrohistorier och alter egon. Hon har gjort verk på uppdrag av Celsius Projects, Malmö (2021), Stockholm Konst (2020), Marabouparken (2017) och Moderna Museet (2015). Anna har en masterexamen från Kungliga Konsthögskolan (2013) och har studerat performativ konst på Akademie der bildenden Künste Wien.

"Att ställa ut på Konstväxlingar i Skanstull ser jag som en möjlighet att möta en stor publik och även publik som inte tar sig till konstgallerier. Det är också en utmanande miljö då mitt verk har ljud. När det är lugnare på stationen blir det möjligt att ta del av verket på ett lugnare sätt. Jag är intresserad av det offentliga rummet och av offentlig konst så jag ser det som ett hedersuppdrag att få ställa ut i Skanstulls tunnelbana."

Foto Hans Ekestang


Skanstull_Evan Ifekoya

Evan Ifekoya 
Okun Song (2016)
Skanstull | oktober – 31 december 2021

Den första filmen, som visas mellan 4 oktober-31 december 2021, är Evan Ifekoyas “Okun Song” från 2016. I filmen blandas populärkulturella referenser med Yoruba-myten om havsgudomen Olokun. Affirmerande textrader visas omväxlande med ett par händer som får sina naglar målade. Konstnären skapar ett magiskt glittrande rum där gemenskap definieras på egna villkor, en överlevnadsstrategi. 

Konstnären är dubbelt Sverigeaktuell, då hen också medverkar i GICBA, Göteborgsbiennalen för konst. Evan Ifekoya är född i Iperu, Nigeria 1988, men bor och arbetar i London. Ifekoya arbetar med video, text, ljud och installation. Hen intresserar sig för frågor om arkiv, svart gemenskap och queerhet och har ställt ut på Spike Island i Bristol, Serpentine Gallery i London samt undervisat på Goldsmiths University. 


Hoptrasslade historier  - visas oktober 2020 till september 2021
– ett program i fyra delar med verk av sex internationella konstnärer. I Hoptrasslade historier | Entangled Tales visas fyra filmer av enskilda internationella konstnärer och duos, som genom rörlig bild utforskar hur vår värld hänger samman och människans roll i den. Genom att känna in, se samband, föreställa och spekulera undersöker konstnärerna hur människans tid på jorden är ihoptrasslad med klimatförändringar, och hur tidscykler påverkar naturfenomen, idéer och politiska vågor. Med spekulation uppstår möjligheten till något nytt. Filmerna visar alternativa berättelser och påminner oss om att uppfattningen om vår värld ständigt skiftar beroende på vem vi är och var vi befinner oss. Programmet i Hoptrasslade historier är sammansatt av curator Sara Rossling/ArtPlatform på uppdrag av Region Stockholm. 
Anton Vidokle och Pelin TanAnton Vidokle och Pelin Tan
2084: A Science Fiction Show, episode 3: The Noosphere (2013)
Skanstull | 1 juli - 30 september 2021

Ett årslångt program med videokonst som ringar in klimatfrågan och andra globala fenomen rundas av med en fjärde och sista utställning innan ett nytt tema tar vid. Konstnären Anton Vidokle och forskaren och sociologen Pelin Tan ligger bakom videoverket 2084: A Science Fiction Show, episode 3: The Noosphere som visas på fyra skärmar nära spärrarna på Skanstulls tunnelbanestation under juli-september.

Verket berör frågor om framtiden och hur människans agerande skapat den situation vi befinner oss i och det vi kommer att möta framöver. I videon talas om nya sjukdomar och naturkatastrofer. En man i vit kostym erbjuder civilisationens räddning. Lösningen kommer förpackad med ett andligt och pedagogiskt program som man uppmanas ansluta sig till.

Det är en åsna och en krukväxt i en grotta som agerar huvudpersoner och det uppstår en intressant spänning mellan det allvarliga innehållet och den tillskruvade gestaltningen. En berättarröst förklarar att videon utspelar sig 2084 och att ett kraftfält påverkar hela planeten – kraften är det mänskliga förnuftet. Begreppet noosphere, “förnuftets sfär”, behandlas under videons gång. Det är en ny fas i planetens utveckling efter geosfären och biosfären där tänkandet styr. 2084 har det utvecklats till ett globalt telepatiskt system. Åsnan och plantan diskuterar sinsemellan och vrider på argumenten; inte kan väl människorna tillskrivas allt? Åsnor har också en tankevärld!

Stillbild från videoverk Citrus Tristeza av Anca Benera och Arnold Estéfans

Anca Benera och Arnold Estéfans 
Citrus Tristeza (2018)
Skanstull | 1 april - 30 juni 2021

Genom att väva samman stadsscener från Sicilien med en berättelse om viruset ”Citrus Tristeza”, som drabbar citrusfrukter lyckas konstnärsduon Anca Benera och Arnold Estefán ringa in flera aktuella teman. En genomgående tråd i verket är hur levande varelser, historiska processer och sociala system hör ihop på sätt som inte är uppenbara på ytan.

I den första scenen i videoverket Citrus Tristeza (2018) skildras en torghandel där citroner säljs tillsammans med andra frukter och grönsaker. Därefter följer vi de små gula frukternas öde genom stadens gator där de används på ett överraskande sätt. Konstnärerna skriver på husfasader med dem. Budskapen kan läsas av förbipasserande en kort stund innan citronsaften avdunstar. Det känns särskilt träffande när ordet ”Truth” tynar bort på en betongvägg.

Verket skapades 2018 innan en pandemi förändrat hur vi rör oss i staden och kommunicerar med varandra. I videon kan vi läsa om ett annat virus men det är omöjligt att inte tänka på den situation vi alla lever i nu. Det redan mångbottnade verket får ännu ett lager.

Citrus Tristeza ingår i ett årslångt program med fyra videoverk, Entangled Tales, curaterat av Sara Rossling/ArtPlatform på uppdrag av kulturförvaltningen, Region Stockholm.

Anca Benera (född 1977 i Constanta, Rumänien) och Arnold Estefán (född 1978 i Kezdivasarhely, Transylvanien) bor och arbetar i Bukarest, Rumänien. De har arbetat som konstnärsduo sedan 2011, med video, installation och performance. Med en forskningsbaserad metod avslöjar de osynliga mönster som ligger bakom vissa historiska, sociala eller geopolitiska berättelser.

1 januari - 31 mars 2021 Will Benedicts All Bleedings Stops Eventually (2019)

Will Benedict
All Bleeding Stops Eventually (2019), 4:11 min
Skanstull | 1 januari - 31 mars 2021

I Will Benedicts video ”All Bleeding must stop” möter vi animerade karaktärer som uppmanar oss att ta ansvar för klimatet. Vid en första anblick är det ett humoristiskt verk där solen, månen och olika djur pratar, men deras budskap är: ändra er! 

En isbjörn som vi möter i verket har läst en oroande artikel i New York Times om att himlen töms på fåglar och Solen föreslår att vi ska se havet som en del av oss själva. Månen frågar: Vad innebär det att rädda något? Kommer du att göra det? 

Djuren, varav flera tillhör utrotningshotade arter, är välformulerade och möter oss med stabila och anklagande blickar. De ödesdigra sista orden uttalas av en katt som konstaterar att valet att rädda planeten olyckligtvis ligger hos människan. Att dessa konfrontativa påståenden kommer från oskyldiga offer för människans handlingar gör dem särskilt träffande och man lämnar inte verket oberörd. 

Will Benedict är född 1978 i Los Angeles och lever och verkar i Paris. Han arbetar med video, måleri och kollage. Hans videoverk lånar uttryck från film, marknadsföring och sociala medier för att utforska förhållandet mellan konst, kommersiell produktion och reklam.  


Stillbild ur video Sun Rave av konstnär Roy Samaha-wall
Roy Samaha
Sun Rave (2018)
Skanstull | 8 okt - 31 dec 2020

Roy Samaha är född 1978 i Beirut, Libanon där han även bor och arbetar. Han har ett förflutet inom nyhets- och TV-branschen. I "Sun Rave" undersöker han barndomsanekdoter, som hörts i en lägenhet fram till revolutionsåret 1989, när en stor solstorm bröt ut. Videon väver samman historiska lager från Rumänien och Libanon, naturhändelser och forntida kryptering av språk, hur solens cykler oförutsägbart utsöndrar energiflammor som stör jordens magnetfält och påverkar radiosändningar, kommunikation och människors förnuft i stor skala. 

Programmet i Hoptrasslade historier är sammansatt av curator Sara Rossling/ArtPlatform på uppdrag av Region Stockholm. 

Tillbaka till kulturförvaltningens webbsida för Konstväxlingar



Sidan uppdaterad: 2023-04-03  B15G